Så. 

Att få diagnosen PCOS är 1) ganska tråkigt. 2) utelämnande och 3) jäkligt diffust. 

Vad är egentligen PCOS och vad händer i min kropp, och i övriga 6-8% av världens alla kvinnor som har samma sjukdom som mig (men på grund av dess slughet och mångsidiga yttrande inte alltid får en fastställd diagnos)? 

POLYCYSTISKT OVARIALSYNDROM - i sin helhet. 

PCOS innebär att äggstockarna inte fungerar helt och hållet som de ska, kan man väl sammanfatta det hela. Lite mer in på detaljnivå så har en kvinna med PCOS massor utav cystor i äggstockarna, då äggen inte släpps ifrån sina äggblåsor vid ägglossning. De stannar där helt enkelt och bildar ofta ett pärlband utav cystor kring äggstockens kant. Detta leder till det första symptomet för PCOS, (i alla fall för min del): 

Extremt oregelbundna menstruationer. Äggstockarna lyckas ju inte få iväg äggen, så mensen kommer liksom "när den vill". För min del kunde den variera allt ifrån 1 månad till 7-8 månaders mellanrum. De menstruationerna som sedan kom var ofta extremt smärtsamma och jag blödde så mycket att jag på allvar trodde att jag skulle få blodbrist. Ännu ett symptom som kopplas ihop med min diagnos. 

Detta symptom i sig är ju inte alls speciellt kul, men å andra sidan inte heller så värst jobbigt. De nästkommande delarna av sjukdomen är de som har påverkat mig mest.

En kvinna med PCOS har förhöjda värden utav det manliga könshormonet testosteron, vilket är en orsak till varför ägglossningen inte sker såsom den ska. 

Testosteron i överskott leder även till att man blir väldigt hårig. Som en man. Inte riktigt så grovt för min del, och jag har väl förstått att det har varit märkligt att som kvinna vara så hårig, så med diagnosen är det jätteskönt att veta att det inte är normalt, och att det går att få hjälp emot. Så ja, med PCOS blir du luden. Det växer hår överallt, där gud inte borde ha gett dig hårväxt. 

Det andra fenoment som hör ihop med den dåliga balansen utav hormoner i kroppen är en okänslighet mot insulin, och ett sockersug som heter duga. Med andra ord så gör testosteronet att du vill äta allt hela tiden. När du sedan äter kolhydrater och socker i överflöd så kickar insulinet in och lagrar alla dessa sockerarter till fett, och eftersom att man med PCOS är helt okänslig för insulin, så producerar kroppen för mycket utav det, och på så vis lagras allt som kroppen kan komma åt till fett. Du blir alltså en liten knubbis utan anledning, då kroppen inte kan hantera det du sätter i dig så som den borde. 

Sedan leder hormonbalansen även till acne. Vilket jag har haft sedan jag kan minnas och aldrig fått bukt med. 

Detta är då en liten snabbvariant utav vad som yttrar sig vid PCOS. Jag har personligen märkt av allt, och mer därtill. 

Det finns inget "botemedel" mot PCOS, utan det man kan göra är att äta P-piller för att stabilsera balansen utav hormoner, och om man är riktigt överviktig så kan man få läkemedel för att öka insulinkänsligheten. Du kan även få andra typer utav hormonbehandling för att ta bort symptomen för hirurtism (skäggigheten) samt om du försöker bli gravid men inte lyckas. 

I övrigt så är det en livsstillsändring som är det bästa för att få bukt med sin PCOS, motion, diet och kanske viss terapi för själen är det som jag tror på hårdast i kombination med p-piller. 

Detta är absolut ingen dödsdom eller något sådant, bara lite knepigheter som gör att man måste tänka efter lite extra i vardagen med vad man utsätter sig för i matväg och stress etc. 

Sådär. En sammanfattning. Eftersom detta inlägg var utav det informativa slaget, så blir väl nästa kanske lite mer personligt. 

Jag kommer om ett litet tag lägga upp vad jag tror är den optimala dieten vid diagnosen samt de typerna av motion som gynnar oss mest. Detta blir nästa informativa del, men som sagt. Över till det personliga nästa gång vi hörs vid. 

Hej. Välkommen. 

Jag tänker inte inleda med någon lång presentation av vem jag är. Jag föredrar att hålla mig själv till viss del anonym, då jag inte känner för att dela med mig av min diagnos och mina svårigheter till precis alla som kan tänkas veta vem jag är. 

Jag ställer mitt välbefinnande i första hand tillsammans med mitt uppdrag. Jag trivs bättre med att veta att jag inte kan bli funnen här med mitt riktiga namn.

Mitt uppdrag då. Kortfattat så har jag haft en ganska bökig resa genom livet med mat och hormoner ända sedan jag kan minnas, och jag blev slutligen diagnostiserad med PCOS, poly cystic ovarian syndrome. Innan dess har jag brottats med ätstörningar, ångest, självskadebeteenden och panik. 

Psykologer har jag varit hos till och från genom årens gång, och jag har fått i uppdrag att skriva dagbok. Utan lögner, tillsammans med mig själv för att se hur jag beter mig. Hur jag påverkas. Vad jag påverkas av. 

Jag tolkas oftast som en väldigt tänkande person, och det instämmer jag med. I denna lilla dagbok hinner jag analysera mina egna tankar och bryta de mönster som hela tiden gör att jag faller tillbaka in i bulimi och självförakt. 

Jag är värd denna nystart, känner jag nu. Jag har tagit till mig av så mycket visdom och sedan bara kastat det åt mina demoner att äta upp helt obehindrat, men nu är det dags. 

Jag klarar detta. 

Jag är väldigt glad att jag fick en diagnos, då den hjälper mig förstå att det inte är mitt fel att jag mår som jag mår. Jag tänker inte skylla på mina hormoner, men jag tänker bannemig säga att de spelar in extremt mycket i mitt välbefinnande. Det är lite jobbigt att veta att min kropp inte fungerar som den ska, men samtidigt så ger det mig verktyg att ändra mina vanor för att få den att bli så normal som möjligt. 

Så, jag delar upp denna blog i två delar. 

1.Information om PCOS, bulimi och kopplingen däremellan. 

2. MIN personliga resa. Genom skam och framgång. 

Punkt 1 är väl tänkt att hjälpa andra. Samt påminna mig själv om vad som står till i min lila kroppshydda. 

Punkt 2 bör tas med 2 nypor salt. Eller, se men inte lära. Jag vet att jag många gånger har gjort fel beslut i mitt liv för att nå åt rätt håll när det kommer till glädjefinnandet. Jag ska lära mig av misstagen och måla upp dem på väggen. Svart på vitt. Varför gör jag som jag gör? Hur gör jag nästa gång? OSV OSV. 

Jag har ett bräckligt förflutet med mig själv som ni hör, men framtiden är min egen och den tänker jag omfamna. 

Jag ska bli en sådan där människa jag föraktar, en glad jävel, men som får ha sina fläckar i fred. En glad jävel så får vara ledsen närhelst hon behagar, så länge hon inte skadar sig själv. 

Tack för den här gången. Jag återkommer senare med.. någonting informativt tror jag är en bra fortsättning. 

Vi hörs.